POPKORN

För drygt tjugo år sedan kom Live To Tell, aktuell som nummer i Confessions Tour, den första singeln från True Blue. Balladen rusade till toppen av amerikanska Billboardlistan i USA men de svenska fansen lät den bara nå en tionde plats på Tracks under de fyra veckor som den låg på listan. Låten slog fansen och branschen med häpnad. Visst hade Madonna släppt ballader förr på singel, Crazy For You hade blivit etta på singellistan i USA året innan, men nu var det något helt annat på gång. Vi som har följt henne sedan starten vet att hon har konsekvent utvecklats och visat upp nya personliga och musikaliska sidor under hela sin kärriär. Det som hände våren 1986 är i backspegeln ett av de mest intressant ögonblicken i Madonnas karriär. För första gången i sin karriär bytte Madonna både musikalisk växel och image med en tvärvändning.



1985 hade varit ett toppenår för Madonna både karriärsmässigt och personligt. Hennes album Like A Virgin hade skapat Madonnafeber över hela världen. Hon hade nått stora framgångar med titelspåret, Material Girl, Crazy For You och Into The Groove. MTV hade anammat henne och gjort henne till en stor stjärna och hennes första huvudroll i Susan Seidelmans Desperately Seeking Susan hade inte bara lockat stor filmpublik utan även fått lovord från kritikerna. Hon hade även åkt ut på sin första turné i USA och befäst sin position som het popstjärna och publiken på Live Aid älskade hennes energiska framträdande. Madonna hade dessutom träffat och gift sig med Sean Penn, hennes stora kärlek.

Live To Tell var inget lätt val att släppa som första singel från den nya Madonnaskivan. Skivbolaget och Madonna hade säkert tänkt släppa Papa Don't Preach för att gå ut högt med lanseringen av True Blue. Nu blev den låten andrasingel. Patrick Leonard och Madonna hade skrivit Live To Tell till en manlig sångare, Madonna hade inte tänkt sjunga låten själv. Sean Penn fick dock höra låten och övertalade sin fru att spela in låten. Han ville ha med balladen i sountracket till sin nya film At Close Range. Filmen hade premiär, fick bra kritik, och Madonna släppte singeln Live To Tell i april 1986. 

När Madonna möter publiken våren 1986 har hon lämnat behåarna, det långa råttfärgade håret och hotpantsen bakom sig. Hon visar upp en nedtonad image: blekt sminkad, platinablonderad, kortklippt. I videon till Live To Tell är hon klädd i mörkt färgad klänning som andas 50-tal och amerikanska södern. Hon provocerar kanske inte avsiktligt men omedvetet ifrågasätter hon alla bilder publiken hade av henne tidigare. Hon sjunger känsligt. Bättre än någonsin innan på skiva. Texten är personlig. Produktionen är sparsmakad men stor på samma gång. Soundet skiljer sig markant från tidigare låtar. Hon är äkta.

Live To Tell är den första stora balladen i Madonnas karriär. I mitt tycke en av de allra bästa låtar hon har spelat in. Känslorna är som störst när hon sjunger refrängen efter andra versen: "The truth is never far behind, you've kept it hidden well". Det är här Madonna visar sig som artist på riktigt för första gången. (foto: madonna.cz)

Showen innehöll S & M-anspelningar, en hel del ridassociationer, ABBA-kläder och en massa disco och dans. Hon lugnade ner på tempot under konserten också i bl.a. Live To Tell  och Paradise (Not For Me). Fansen säger att detta är hennes bästa turné. Jag som inte trodde hon skulle toppa Re-Invention Tour. Kritiker saknar gamla hits och tycker att Confessions Tour innehåller för många låtar från senaste skivan. De är alla överens om att de två timmarna som konserten varar är fantastiska och Madonna är ett måste denna sommaren om man ska gå på konsert. Hon har idag lagt till ett åttonde (!) datum i London, på hennes födelsedag den 16 augusti. I turnéboken lär även Prag och Moskva stå med som sista stopp i september under Europadelen av Confessions Tour.

Nu är det dags att lägga seriösa bud på de få biljetter som ligger ute till konserten i Horsens. London vore roligt att åka till också, speciellt på hennes födelsedag, men det är riktigt dyrt att se henne där. På Wembley får vi dock se henne komma ut ur en gigantisk discokula mitt i publikhavet, det tror jag inte hon kommer fixa i Horsens. Vi lär få se i augusti. Nu har äventyret startat! (foto: madonnalicious.com)

Gruppen Texas Lightning tävlar för Tyskland i Eurovisions-finalen ikväll med den glada countrypoplåten No, No, Never. Låten är inte segertippad men är en av mina favoriter i kvällens ojämna starfält. Tyskarna har inte vunnit Eurovision Song Contest sedan 1982 när Nicole sjöng med sin vita gitarr. Ein Bisschen Frieden blev en stor hit och fredslåten minns många än idag. Jag undrar om We Are The World och Hand In Hand hade funnits om inte Nicole hade vunnit? Antagligen inte. Hon startade något nytt - men inte fräscht - för 24 år sedan.


Nu är alltså Tyskland på gång igen. Countryn har varit ganska trendig de senaste åren. Vi får se om Europa hakar på och gillar Texas Lightning ikväll. Jag gör det i alla fall. Gruppen ser mycket bra ut på scen för att vara en tysk schlagerakt och deras engelska är faktiskt ok. No, No, Never måste vara ett av Tysklands allra bästa schlagerbidrag. Sedan tar den goda smaken slut. Gruppen har släppt en countryplatta i sitt hemland som säljer i Carolanivå. På skivan gör de countryversioner av härligt fräscha Highway To Hell och Kiss, suck. Deras version av Man In The Mirror och Like A Virgin är lite roligare. De har också gett sig på Dancing Queen med hyfsat resultat, ni kan höra klipp från albumet på Amazons tyska hemsida. Heja Texas Lightning. (foto: ndrtv.de)

Det var väldigt nervöst att följa semifinalen av Eurovisionsfestivalen igår kväll. Minuterna innan det fåniga programledarparet läste upp "Sweden" var hemskt jobbiga. Nu gick vi vidare och imorgon blir det ännu en svettig kväll framför TV-apparaten.

Nu är det bara åtta dagar kvar! Confessions Tour kickar igång i Los Angeles nästa söndag. Under veckan har det spekulerats i att Madonna kommer göra två olika konserter, beroende på vilken typ av arena hon spelar på. Hon vill inte tröttna på setlistan och kommer byta ut två, tre låtar mellan de olika konserterna. Jag undrar om det verkligen kan stämma? Det är ett stort plus för alla de galna fans som har köpt biljetter till tio olika konserter men mindre roligt för oss andra som tänker se en konsert. Jag kommer ihåg när jag såg Madonna i Paris för fem år sedan, då hade hon tidigare under turnén bytt ut Gone mot You'll See - en av min favoritballader - och sjungit den låten ett par gånger. Hon gjorde Gone i Paris såklart till min besvikelse. Jag fick dock se Mirwais som dök upp speciellt under spelningen så lite plåster på såren fick jag ändå.

I veckan har vi också fått se några av Jean-Paul Gaultiers 400 kostymer till Confessions Tour. Han designade kostymerna till Blond Ambition Tour, alla minns väl strutbehåerna och korsetterna? Denna gång har han gjort scenkostymer som för tankarna både till ridning, John Travolta och new wave. Kostymerna är inte lika feminina idag som de var för sexton år sedan. Men det är väldigt snygga och välskräddade scen-kostymer. Vi kommer få en tuff och energisk show. Frågan är om den kommer vara hjärtlig? Det hoppas jag fortfarande på. Av kostymerna att döma får vi vänta på den ultimata discoglädjen till den sista delen. Gaultier tänkte på Las Vegas shower medan Madonna hade mer ABBA i tankarna. Nu blev det en kompromiss som Gaultier tycker påminner om "hur Eurovision Song Contest såg ut förr". Tänk er Baccara eller Silver Convention... Vi kommer i alla fall få höra Music, La Isla Bonita och Erotica/You Thrill Me under konsertens sista del. Sedan har Madonna visst en sista, femte kostym som inte har avslöjats ännu. 

Frågan är bara om jag kommer att få se alla kostymerna live? Vi har inte fått tag på biljetter ännu. En dryg vecka kvar till premiär, Horsens om 103 dagar... (foto: liberation.fr)

Agnetha Fältskog har varit ute och dansat! Vilken nyhet...    Jag hittade ett par foton idag och ville lägga in ett på min blogg eftersom hon ser ganska lycklig ut, leendet känns igen. Hon har alltid haft något speciellt över sig har jag tyckt. Hon var min första idol kan jag nog säga. När jag var liten brukade jag titta på ABBA-skivor och studera Agnethas ansikte och blick. Jag kan se framför mig en liten kille som ligger på farmor och farfars heltäckningsmatta framför stereon. Då var jag tre, fyra år och lyssnade på My Love, My Life och tittade på helikopteromslaget till Arrival. Agnetha kisade in i kameran, jag tyckte hon såg cool ut.

Arrival fick jag sedan låna och pappa hjälpte mig med att spela in skivan på en grön BASF-kassett. Mamma och pappa lånade ut sin platta kassetbandspelare som jag gick omkring med hemma. Kassetten finns inte kvar längre utan spelades sönder till sist. Jag kommer fortfarande ihåg när jag råkade trycka på rec-knappen mitt i Dum Dum Diddle så musiken försvann i en knapp halv minut. I flera år visste jag sedan inte riktigt vad som hände i låten. När jag senare köpte skivan på vinyl hade jag en halv olyssnad minut!

I år är det 30 år sedan Arrival kom. Albumet är ett ABBA:s allra bästa. Arrival är ABBA:s stora popalbum, även om Dancing Queen idag är en discoklassiker. Nu sitter jag vid CD-spelaren och lyssnar på favoriterna That's Me och Tiger. En specialutgåva med CD:n plus en jubileums-DVD kommer till hösten. Det kommer bli spännande att se vad skivbolaget och ABBA har hittat på. I höst blir det till att sätta sig vid DVD-spelaren och fortsätta njuta av ABBA och Arrival-eran. Åren går. (foto: abbaupdate.com)

Det är 17 dagar kvar till premiären på Confessions Tour. I helgen spelade Madonna för första gången på en festival - nej hon har inte giggat på Roskilde förut. Hon gjorde ett kort set på Cochella-festivalen i Kalifornien. Hon verkade vara i bra form, mer pumpad än någonsin enligt folk på plats, och på riktigt bra humör. Hon spelade några låtar från Confessions On A Dance Floor och gjorde även Ray Of Light samt Everybody. Vad jag förstår kommer just Ray Of Light vara med under turnén och Madonna kommer även hänga på sig gitarren igen. Det gillar jag! På senaste turnén gillade jag flera av låtarna hon gjorde med gitarr, både elektrisk och akustisk hanterar hon finfint.

Nytt nummer på låtlistan sägs vara You Thrill Me som Madonna har mixat ihop med Erotica. You Thrill Me är en låt som aldrig lämnat demostadiet, ett klipp finns dock ute med Madonnas sångpålägg på låten. Klippet säger inte mycket om själva låten men jag litar på Madonna och tror hon kommer fixa allt i slutändan. Det är alltid roligt att höra nya låtar på turnéerna. Hennes cover på Imagine under förra turnén fungerade bra, däremot var jag inte vidare förtjust i Oh Daddy som hon gjorde på Drowned World Tour även om den mest var menad som ett skämt.

Hur går det med våra biljetter då? Vi förfasas över hutlösa ockerpriser på diverse annons- och auktionssajter. Hur vågar man ta ut dubbla priset och sedan låtsas att man är ett seriöst företag? Nej tack. Nu hoppas vi på att billetlugen kontaktar oss också, precis som de gjorde till Lucia, och att vi får köpa våra biljetter. Självklart skrev vi upp oss på väntelistan... Tack för stödet. Kampen fortsätter!