POPKORN

Bussen blev två timmar försenad tack vare de långa bilköerna. Vår nyfunna kompis fick en falsk biljett. Vi hann varken äta eller dricka före konserten men vad spelar det för roll? Konserten i Horsens blev ett av sommarens höjdpunkter ändå.

Det är rätt konstigt att se drygt 85.000 människor på en och samma gång. Jag vände mig om ett par gånger under konserten och såg alla ansikten som i trans fokuserade på aktiviteterna på scen. Det kändes som om hela stan och halva Danmark var på plats i fredags. Men Madonna lyckades hitta långväga fans från både Brasilien och USA. Hon saknade dock sina glasögon när hon inte riktigt kunde se om hon hade en tysk eller italiensk flagga i publikhavet. Vad roligt det hade varit om hon hade plockat fram sina barnboksförfattarinna-glasögon på scen..

Jag gillade mycket av det jag såg på scen. Första numret Future Lovers/I Feel Love var helt ok men sämre än öppningsnumren Drowned World och Vogue de två senaste turnéerna. När den giganstiska discokulan öppnades och när Madonna gick upp i falsett när hon sjöng refrängen i I Feel Love var höjdpunkterna i första numret. Get Together, Like A Virgin och Jump följde därpå. Tre snabba dansnummer där jag gillade de två första mest. Get Together för att den var lika fantastisk intensiv på scen som på skiva. Like A Virgin för att den funkade riktigt bra som discolåt och självklart för Madonnas akrobatik på sin sadel högt upp i luften till bilderna av hennes röntgenplåtar från hästfallet förra året. Ett visuellt och musikaliskt höjdarnummer.





När showen växlade tempo och Live To Tell startade fick vi se Madonna sjungandes från ett stort kors. Här visades starka bilder från AIDS-drabbade samtidigt som siffror på AIDS-offer räknades upp. Madonna sjöng låten bra och numret lever kvar fortfarande. Future Lovers och Isaac följde - två favoritspår från Confessions On A Dance Floor - som innehöll en del dans där Isaac fungerade bäst främst tack vare dramatiken i uppträdandet tillsammans med sångaren Isaac. Madonna använde delar av Pet Shop Boys remix av Sorry i nästa nummer till min stora glädje. Publiken och jag gillade numret väldigt mycket som innehöll mycket avancerad koreografi från videon. Hur orkar hon lägga benen bakom huvudet konsert efter konsert undrar jag bara.. Sista numret i den andra delen av konserten var Like It Or Not där Madonna själv tog stor plats. Numret hade likheter med Keep It Together från Blond Ambition där hon också både sjunger och visar sig stark vilket är ett gott betyg.

Tredje delen av konserten där Madonna steg fram tydligare på scen gillade jag skarpt där rocklåtar följdes av två favoritballader. I Love New York var knäckande bra. Madonna stod och rockade med elgitarren och hela numret blev ett musikaliskt slag i ansiktet. När vi i publiken sedan hoppade till hennes rockversion av Ray Of Light fortsatte håren på kroppen att resa sig. Ray Of Light har aldrig varit bättre än då. Alla borde få se hur hon hanterar elgitarren. Hon blir säkrare för varje turné som går och tog verkligen ut svängarna i slutet av båda rocknumren. Under Let It Will Be kom koreografin tillbaka men mixen av låten var rockig och stökig. Då levde jag på energin efter I Love New
York och Ray Of Light men njöt ändå av hennes coola,
ryckiga dans.

Drowned World/Substitute For Love var ännu en höjdpunkt. Madonna satt ensam på trappan till scen med jacka på sig. Sången var känslosam och jag blev det också. När hon sedan tillsammans med Isaac sjöng Paradise (Not For Me) fortsatte jag att njuta av stämningen. Jag började längta efter hel konsert där Madonna är ensam med sin publik. Där hennes starka röst och låtar sätts i fokus. Vi kanske får vara med om det också framöver? Hoppas hon sjunger samma ballader då som under denna turnén.




Sista discoavdelningen av konserten startade med en glad version av Music ihopmixad med klassikern Disco Inferno, även kallad Music Inferno. Först nu fick henns två körsångerskor ta plats jämte Madonna och iklädda John Travolta-kostymer bumpade de loss. Mixen fungerade perfekt och det var roligt att se den totala glädjen på scen och hos folk omkring mig. Discon fortsatte i latinotappning när Madonna bytte till sin ABBA-inspirerade vit/lila outfit och sjöng La Isla Bonita tillsammans med hela publiken. Vilken stämning! Erotica ihopmixad med You Thrill Me blev ett mer nedtonat disconummer som jag tyckte fungerade bra.

Tempot ökade sedan igen när Madonna fick på sig sin cape med texten Dancing Queen på. Det var så roligt att se. Gamla godingen Lucky Star var ommixad och flöt ihop med sista numret Hung Up. Behöver jag säga att publiken sjöng vartenda ord i sista numret? Vi fick också vara med då hon bad olika delar sjunga mot varandra på klassiskt konsertvis. Sista numret var långt men knappast segt utan en total urladdning från gänget på scen. De gav allt tills oss och Hung Up var en magnifik avslutning på konserten. När guldballongerna regnade ner över oss till sist hade jag ett stort leende på läpparna.

Magen kurrade och munnen skrek efter öl men vad spelade det för roll när jag just hade avnjutit två timmar i sällskap med The Queen Of Pop? Jag hade redan börjat bearbeta alla intrycken och jag var så lycklig.
(foto: gafffa.dk, madonnalicious.com, privat)

Nu är det ett drygt dygn kvar. Imorgon kväll står hon på scen och möter cirka 85.000 tokiga skandinaver. Madonna sjunger i Danmark för första gången och jag har res- och konsertfeber till max. Det blir först en lång bussresa på sex och en halv timmar innan vi är framme i Horsens. Väl på plats kommer jag och mina kompisar leta upp en restaurang och njuta av stunden med förhoppningsvis välsmakande mat och ett stort glas kall, stark öl. Då kommer jag verkligen vara uppe i varv men samtidigt hur cool som helst. Hjärtat dunkar och kroppen är varm. Fullt med glada Madonnafans överallt och så jag mitt i alltihop? Hur går det till? Är jag verkligen på plats? Är det nu det ska ske?

När jag och min vän Hanna skulle se Madonna i London för två år sedan (exakt idag!) lagade vi en god middag hemma före konserten, vi tog glada foton på varandra, drack rätt mycket vin och det var så roligt. På väg till Wembley Arena kom allt. Vi drack mer vin och såg på alla människor och jag gick på toaletten alldeles för ofta men det spelade ingen roll. Jag var ändå där jag ville vara just då.

Känslan strax före en konsert då alla sinnen är på topp är helskön. Det är det första stadiet och det är då jag verkligen får klart för mig att det är nu och bara nu det händer. Sakta går det upp för mig att det här är kvällen. Det jag har gått och väntat på så länge kommer snart ske. En obeskrivlig känsla.

Sedan kickar konserten igång och under en, två timmar är jag i ett glädjerus. Ögon och öron tar in allt. Scenen och jag lever i symbios. Under konserten kan jag ibland vakna upp ur ruset och se mig omkring och tänka på "hur fantastiskt det här är". Sedan tar musiken över mig igen.

När konserten är slut tar det lång tid för mig att komma tillbaka. Efter vissa konserter har jag varit helt uppe i min egen glädje, andra gånger har jag grubblat och konserten har fått fram de tunga existentiella frågorna. Jo, det är faktiskt så. Processen eller bearbetningen av konserten, musiken och intrycken får ta den tid den tar. Imorgon midnatt efter Madonnakonserten kommer jag ha en lång bussresa tillbaka hem till Göteborg. Då kommer jag kura ihop mig och låta processen verka. Åh vad det kommer bli kul! (foto: madonnalicious.com)