Minnen
Det fanns bara en grupp som jag lyssnade på när jag var liten och det var ABBA! Vi hade skivspelaren på andra våning och där gick skivorna varma. Jag och mina kompisar brukade stå i sofforna och sjunga med i låtarna. Ibland när jag lekte med mina tre kompisar var vi alla ABBA men oftast brukade Anna och jag vara Agnetha och Anni-Frid. Vi lyssnade på alla skivorna och Anna fick mima till Agnethas låtar eftersom hon var blond och jag fick göra Fridas. Nu tyckte jag såklart att Agnethas låtar var bättre än Fridas. Jag diggade helt enkelt SOS mer än Fernando (och gör än idag). Anna fick helt enkelt göra bättre låtar än jag. Agnetha kallades också Anna utomlands i början av ABBA:s karriär...
I veckan kom ABBA:s klassiska samling Greatest Hits på CD i speciell
30-årsjubileumsversion. Många tidiga minnen finns förknippade med den skivan. Anna hade skivan och vi brukade spela den hemma hos henne. När jag till sist hittade skivan på Tempo lyckades jag tjata till mig den av mamma och pappa. Jag kunde nu lyssna själv på alla bra låtar. Min version hade dock inte karikatyren på framsidan utan parkbänksfotot. När jag slog upp skivan var där en fin höstbild på fyra glada ABBA-medlemmar. Den var jättefin tyckte jag. Jag hade fått den amerikanska versionen av albumet, Anna hade den skandinaviska. Det stora problemet var att jag saknade en låt: Hasta Mañana! Jag hade istället med Fernando på min skiva, den låten var jag inte lika förtjust i. Jag grämde mig en hel del över detta men var ändå glad att jag hade en speciell bild i min skiva. Sedan gillade jag Atlantics skivetikett mer än Polars.
När jag nu spelar CD:n, där både Fernando och Hasta Mañana är med som tur är, kommer många minnen tillbaka. Låtarna ligger perfekt efter varandra och jag minns hur vi sjöng dem på svengelska med låtsas-mikrofoner. Jag minns också den totala glädjen i musiken och rösterna. Hur glada vi var varje gång vi lyssnade på Honey, Honey, Bang-A-Boomerang, SOS, People Need Love, Dance, He Is Your Brother och de andra favoriterna. En gång fick jag vara Agnetha och då sjöng jag både SOS och Hasta Mañana - på perfekt svengelska! (foto: abbagerman.de)
I veckan kom ABBA:s klassiska samling Greatest Hits på CD i speciell 30-årsjubileumsversion. Många tidiga minnen finns förknippade med den skivan. Anna hade skivan och vi brukade spela den hemma hos henne. När jag till sist hittade skivan på Tempo lyckades jag tjata till mig den av mamma och pappa. Jag kunde nu lyssna själv på alla bra låtar. Min version hade dock inte karikatyren på framsidan utan parkbänksfotot. När jag slog upp skivan var där en fin höstbild på fyra glada ABBA-medlemmar. Den var jättefin tyckte jag. Jag hade fått den amerikanska versionen av albumet, Anna hade den skandinaviska. Det stora problemet var att jag saknade en låt: Hasta Mañana! Jag hade istället med Fernando på min skiva, den låten var jag inte lika förtjust i. Jag grämde mig en hel del över detta men var ändå glad att jag hade en speciell bild i min skiva. Sedan gillade jag Atlantics skivetikett mer än Polars.
När jag nu spelar CD:n, där både Fernando och Hasta Mañana är med som tur är, kommer många minnen tillbaka. Låtarna ligger perfekt efter varandra och jag minns hur vi sjöng dem på svengelska med låtsas-mikrofoner. Jag minns också den totala glädjen i musiken och rösterna. Hur glada vi var varje gång vi lyssnade på Honey, Honey, Bang-A-Boomerang, SOS, People Need Love, Dance, He Is Your Brother och de andra favoriterna. En gång fick jag vara Agnetha och då sjöng jag både SOS och Hasta Mañana - på perfekt svengelska! (foto: abbagerman.de)
Kommentarer
Trackback